Blogg:

Ljus och värme

 En vecka på Gran Canaria tillsammans med näst yngste sonen var medicin för en sårad själ och värkande muskler.Att åka ifrån regn, rusk och mörker till ljus och värme och där hitta borttappade bitar av sig själv är GLÄDJE! Den viktigaste pusselbiten var att lita på sin magkänsla. Som barn och ung kände jag alltid i magen vad som var rätt för mig men med åren har det blivit allt svårare och det sista har jag trott att jag helt förlorat förmågan. Första morgonen när vi satt på vår uteplats och åt frukost kom en man som hette Frank och ville sälja dagsutflykter med båt, han ville ha 2/3 av priset med en gång och skulle komma tillbaka en timme senare så vi hann avsluta frukosten i lugn och ro och ta ut kontanter i bankomaten nere i byn.När vi fått ut våra pengar och var på väg tillbaka till hotellet kom Frank på en vespa med en ung kille bakpå som han presenterade som sin son, han hette Dario. Frank undrade om vi ville ge honom pengarna direkt på gatan vilket kanske såg märkligt ut men kändes helt OK. Inte förrän flera dagar senare kom tvivlen, hade han lurat oss? Visserligen hade vi fått en numrerad lapp med ett företagsnamn men vad sa egentligen det? Vi passerade ett stånd där de sålde ”våran båttur” och jag berättade att vi redan köpt av Frank, försäljaren kände inte till honom eller att deras resor såldes på det viset. Tankarna snurrade igång och den tidigare så trevliga och förväntansfulla känslan var som bortblåst. Hade vi blivit lurade? Jag försökte slå bort tankarna som malde men de ville inte släppa taget, inte förrän morgonen dagen innan båtturen då vi åter såg den glade Frank som hejade glatt och nu gick runt till nyanlända gäster. Magen blev lugn och hjärtat varmt och båtturen blev veckans höjdpunkt.

En aktivitet under båtturen var att åka banana boat efter en jet ski, jag njöt av upplevelsen och följde flödet i vågorna tills hjärnan gjorde mig uppmärksam på att jag i stort sett var den enda personen över fyrtio som dessutom satt längst bak och skulle bli den första att bli avkastad. Muskelreumatism och kortison med risk för benskörhet, tankarna sa att jag var dumdristig som utsatte mig för detta och den tidigare så behagliga ridturen över mjuka vågor kändes plötsligt ryckig och livsfarlig. Precis så funkar ju ridningen också, så länge vi är närvarande i nuet och följer flödet så blir vi ett med hästen men när hjärnan lägger sig i så börjar vi plötsligt begränsa oss och flowet försvinner.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

03.01 | 19:33

Hejja hejja

...
11.11 | 18:22

Jättefin hemsida Inger!

...
11.11 | 17:22

Helt fantastisk blogg med mycket bra innehåll!

...
10.11 | 19:57

Ja, det är verkligen ett nyckelbehov hos oss alla, två som fyrbenta.

...
Du gillar den här sidan