Blogg:

Att vända misstag

I nästa vecka är det ett år sedan jag med tungt hjärta lastade Maylie på transporten. Det var den vinterns kallaste morgon. Kylan var alltid till hjälp för henne och hennes ansträngda andning. Det gjorde att det kändes lite lättare att transportera henne dit som övergången till Nangijala skulle ske. Maylie var Strandbäckens prinsessa. Vacker, snäll och modig. Hon kom hit för att ersätta Ville som sällskap till Magic. Ville var en liten låneponny som var mycket, mycket äldre än vi visste och han själv också tror jagCool. En dag fanns han inte mer och det blev bråttom att skaffa en kompis till Magic. Det här var början på det stora misstaget. Magic trivdes bra med att ha hagen alldeles för sig själv och hon var gladare och mer social de dagar hon var ensam än någonsin. Maylie kom och jakten började. De blev aldrig vänner. Allt gick så fort, jag hade ingen riktig plan för Maylie. Hade jag varit hon skulle jag också bli sjuk och deprimerad. Ett så vackert och uttrycksfullt sto vars enda uppgift är att finnas till för någon annan. Hon hade inte valt. Ibland var hon halt eller så hostade hon och hade det tungt med andningen. Jag var ofta både irriterad och förtvivlad över att det var så få gånger vi arbetade och hade trevligt tillsammans. Jag kunde helt enkelt inte förstå vad jag skulle ha henne till. Med hennes förutsättningar hade hon kunnat vara allt men det var mest dystert. Det var en lättnad att låta henne slippa ifrån sitt lidande. Ibland tänker jag att jag kunde gjort mer. Jag orkade inte se henne till slut. Varje spruta jag tvingades sticka i henne smärtade mig. Hennes sorgsna ögon var värre att se än hullet som försvann. Det är först nu som jag orkar tänka på henne. Som den hon var. Inte den hon blev. Jag läste en bok om att vända misstag till gåvor och jag har väl alltid trott att det är av misstagen vi lär oss även om det tar tid att ta till sig. Maylies gåva till mig blir större för varje dag. Hon öppnade mina ögon och fick mig att förstå att får man inte leva sitt liv efter det man själv vill, kan och tror på så tappar man bort sig själv,blir sjuk och dör. Jag hoppas att jag aldrig mer tänker på Maylie som ett misstag utan ser henne som den stora gåva hon var. Tack min vackra prinsessa!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

03.01 | 19:33

Hejja hejja

...
11.11 | 18:22

Jättefin hemsida Inger!

...
11.11 | 17:22

Helt fantastisk blogg med mycket bra innehåll!

...
10.11 | 19:57

Ja, det är verkligen ett nyckelbehov hos oss alla, två som fyrbenta.

...
Du gillar den här sidan