Sitter vid stallväggen och tar in våren som äntligen är på gång. Som jag har längtat och väntat. Kyla, is och snö har lamslagit livsglädjen allt för länge. Lyssnar på vårfloden
som brusar i den porlande, dansande bäcken och hästarnas förnöjda mumsande på höet i den isfria vinterhagen. Ett stilla sus från en vårvind som sakta stryker förbi likt katten som vaknat ur sin njutningsfulla
vila i det solvarma höet i ladan. Mina muskler som värkt alltför länge slappnar av och krafterna återkommer. Kanske, kanske för ljuset och värmen med sig ett löfte om förändring. Krax, krax låter det
från högsta tallens topp där kråkan majestätiskt blickar ut över sitt kungadöme och kommunicerar med världen.