Blogg:

Jag fick ett kort på posten från en nio-årig pojke som var här på besök med sin granne, min väninna. Kortet föreställde en strålande, glad sol och texten löd:

" Nu kan jag matte och det är kul"

Jag hade hovslagaren här när de kom och 9-åringen ville vara med i stallet och se på. Han hade lite svårt för att stå still så hästen började bli orolig. Jag föreslog att han kunde leka uppe i skogen med de andra barnen men det ville han inte. Då får du ge mig söm, sa hovslagaren. Pojken räknade snabbt upp rätt antal och gav honom. Du var mig en jäkel på matte du, sa hovslagaren. Neej, jag kan inte matte, sa pojken och såg bekymrad ut. När hovslagaren åkt så frågade jag pojken (pedagog som jag är) hur han gjorde. Det var lätt sa han," jag räknade hålen i skon, sen tog jag det fyra gånger för hästen har ju fyra ben". Den i skolan så obegripliga matten hade i stallet blivit tydlig och förståelig. Tänk så lite som behövs ibland för att vända en negativ trend.