Blogg:

För några år sen kom en ny lag om anhörigstöd. Jag såg genast chansen för barn som lever i familjer med missbruk, psykisk sjukdom eller sjuka syskon att med den nya lagens hjälp få kommunerna att betala för lägervistelse för dessa barn så de får ett andningshål i en besvärlig vardag där de får möjlighet att släppa ansvaret och vara barn tillsammans med andra i samma situation. Det gick inget bra. En kvinna som var samordnare i RegionVärmland var vänlig och tog med sig mitt lägerkoncept för att presentera på en kongress i Stockholm för anhörigstödskonsulenter från hela Sverige. De var inte där än,diskussionerna gällde fortfarande äldre personer som vårdar sin partner i hemmet. När jag kontaktade kommunerna så hade de redan fungerande stöd-åtgärder, inte sällan i form av prat-grupper i regi av Röda korset och andra frivilliga hjälporganisationer. Jag blir lite uppgiven när jag hör att det finns inget behov. Hur kan man veta vad som är bäst för varje enskilt barn? Visst kan jag förstå att det är i all välmening man har prat-grupper en gång i veckan men för mig är det helt vansinnigt att varje vecka, år ut och år in utsätta barn för konsekvenserna av att fokusera på problemet. Jag menar inte att man liksom strutsen ska sticka huvudet i sanden och tro att problemen inte finns. Vad jag menar är det att fokuserar vi på problem så blir det problem, så fungerar energin. Tvingar vi barn att prata om en besvärlig vardag så blir det absolut barnens verklighet, för det vi sätter ord på är på nåt vis oåterkalleligt. Ger vi istället barnen en lägerhelg i månaden där de får uppleva tryggheten, kärleken och glädjen som djur och natur ger så lär de sig automatiskt att hantera svårigheterna. Barn har en underbar förmåga att fantisera och det är den förmågan som krävs för att skapa det liv man själv vill ha. Fantasin bygger på en känsla och ger vi barnen fina upplevelser som de kan fantisera ikring så klarar det kompetenta barnet ofta att skapa sin egen verklighet.

| Svar

Senaste kommentarer

03.01 | 18:33

Hejja hejja

11.11 | 17:22

Jättefin hemsida Inger!

11.11 | 16:22

Helt fantastisk blogg med mycket bra innehåll!

10.11 | 18:57

Ja, det är verkligen ett nyckelbehov hos oss alla, två som fyrbenta.