Strandbäckens Häst&Hälsa

Blogg:

Det är med hästar som med människor, vissa minns man mer än andra. Det kan vara hästar man haft länge eller bara mött en kort stund men gemensamt för de man minns är att de haft en avgörande betydelse i ens eget liv. Den första häst som vann mitt hjärta var en ridskoleponny som hette Kim. Han var den perfekta nybörjarhästen. Snäll, duktig, pigg och arbetsvillig. Han var alla barns absoluta favorit. Den bruna. lilla welchen var alltid god och glad och han blev min måttstock på idealhästen. Jag är säker på att Kim bidrog till att jag behållit mitt hästintresse genom åren för att ytterligare en gång få möta en häst där allt är roligt,lätt och lärorikt.

Min första egna häst hette Lord. Han hade varit min sköthäst på ridskolan och lyckan var obeskrivlig när jag efter många om och men fick köpa honom. Lord var en mörkt kopparröd korsningsponny som hade en mycket egen vilja men också stor kapacitet när han ville. Det fanns gånger vi dansade fram i piaff,passage och galopp-piruetter. Det fungerade så att jag red honom enbart på känsla, fokuserade tanken på hur det såg ut och överlämnade resten åt min fantastiske vän. Andra gånger som på lektion när vi skulle utföra övningar efter instruktion kunde bli rena katastrofen. Att steg för steg dela upp en framdelsvändning och däremellan stanna upp och förklara tekniken fungerade varken för mig eller Lord. Han tvärnitade och tog inte ett steg, stod som fastfrusen och mina försök att få nån ordning på vad inre och yttre handen gör och vilken skänkel som verkar sidförande respektive reglerande blandades till ett kompakt kaos i min hjärna samtidigt som jag nästan inte kunde andas av rädsla för ridlärarens frustration att jag inte fick hästen att gå fram. Det var inget flyt! Vad jag lärde mig av Lord är att gör vi det vi tycker om tillsammans med de vi älskar då uppstår FLOW. När inget begränsar oss och det vi gör går lätt och är roligt då är det rätt.

Loredana kom in i mitt liv när det mesta var besvärligt och det jag minst av allt behövt var en besvärlig unghäst som dessutom var STO med riktigt stora bokstäver. Fördelen med Loredana var att hon skingrade mina tankar och tvingade mig till handling. Så här i efterhand kan jag också se att jag haft stor nytta av Loredana när jag i mitt arbete som lärare behöver tänka specialpedagogik, dvs. ordna alternativa inlärningssituationer för elever som behöver annat än det vanliga. Det var inte alltid roligt att som ensamstående mamma sitta på en halvgalen häst långt hemifrån och se tidsplanen med dagishämtning spricka för att det egensinniga stoet fått spel av okänd anledning och stod mer på bakbenen än alla fyra. Skogen blev ofta vår räddning då hon lugnade ner sig när hon var tvungen att se sig för. Så tack Loredana för att du visade mig naturens läkande kraft.

Magic behöver inte någon närmare  presentation då hon är den häst jag bloggat mest om. Magic kom hit för att tillbringa sina sista dagar med en meningsfull uppgift som terapi-häst. Nu blev det just inte så mycket av det men hennes magi förvandlade min tillvaro och fortsätter så fast hon nu är borta sen snart ett år tillbaka. Magic lärde mig att allt är möjligt och att det aldrig är försent. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka det förståndiga stoet som i mina ögon var en indianhövdings krigarhingst. Magic visade mig att vi äger själva svaren om vi bara lyssnar till vårt hjärta.

Cindra finns i mina tankar varje dag. Hon tillbringade sommaren hos oss och har nu en behaglig tillvaro tillsammans med sin mamma och de andra på gården där hon föddes. Jag blev aldrig riktigt klok på det självständiga lilla fuxstoet. Hon lockade och skrämde mig på samma gång. Hon ville visa mig något men jag vet inte vad. Jag längtar till den dagen gåtan får ett svar.

Senaste kommentarer

03.01 | 18:33

Hejja hejja

11.11 | 17:22

Jättefin hemsida Inger!

11.11 | 16:22

Helt fantastisk blogg med mycket bra innehåll!

10.11 | 18:57

Ja, det är verkligen ett nyckelbehov hos oss alla, två som fyrbenta.