När jag ser tillbaka på det senaste kvartalet så är det en tid som pendlat mellan ytterligheter. Ena stunden ren lycka och glädje andra hopplöshet och förtvivlan. Runt omkring mig är det också oroligt.
Vänner mår dåligt eller drabbas av sjukdom. Ovissheten genomsyrar tillvaron. Ändå står allting stilla. Som om livet förbereder sig för förändring. Kanske är det vi själva som måste förändras?
Jag äter min frukost i solskenet på altanen och slås av insikten att det som verkligen betyder något har jag redan. Jag ska bli duktigare på att visa min familj hur mycket jag älskar dem. Varför ska det enkla och självklara
ibland vara svårt eller dolt?