Springa, skynda, ordna, greja, fixa, oroa,grubbla,snubbla...och så tar det stopp. Kropp och knopp säger stopp. Jag fortsätter falla.Det är långt till botten. I stillheten där nere händer något. Jag och hästarna
i stallet en sen kväll,allt är tyst och stilla. Våra andetag synkroniseras medan vi lyssnar på varandras ordlösa berättelser. Min hand vilar på den äldre gentlemannens hjässa och universums energier omsluter
oss i vilsam avslappning. Det rastlösa, konfliktsökande unga stoet smeker kärleksfullt sin mjuka mule utmed den äldres överlinje. Tid och rum upplöses i ett gemensamt varande i kärlek och där någonstans i
stillheten händer saker utan ansträngning och helt enligt planen.